Cancer
Depressionen vann slaget över mig och jag klippte av mina mörka lockar och skaffade mig en förklädnad som fotbollshuligan med rakad hjässa. Mina känslor är begravda långt inom mig och nu syns endast en förhårdnad så uppdiktad att den borde ha varit omskriven i Astrid Lindgrens fabler.
Jag tittar mig själv i spegeln och ser bara betongvägg. Jag stirrar mig själv blint i vitögat men berörs inte. Jag blinkar knappt. Inget kan rubba mig. Min lycka har fått cancer och utan strålbehandling är den sakta på väg att dö ut. Det finns inget preventivmedel i världen som kan förhindra dess förfall.
Tatueringarna på min kropp påvisar hur många emotionella liv jag haft, kanske 7-8 stycken livstider har passerat. Jag är sannerligen inne på sista versen. En blick från dig, kanske kan du rädda mig kvar så att jag slipper sänkas sex meter under jord med tanken att jag aldrig hann göra oss rättvisa.
Om bara spegelbilden av mig kunde förändras, färgläggas och kanske inbringa någon annan känsla en avsmak och förfäran. Ja, då kanske mina lockar skulle växa ut igen.
Jag tittar mig själv i spegeln och ser bara betongvägg. Jag stirrar mig själv blint i vitögat men berörs inte. Jag blinkar knappt. Inget kan rubba mig. Min lycka har fått cancer och utan strålbehandling är den sakta på väg att dö ut. Det finns inget preventivmedel i världen som kan förhindra dess förfall.
Tatueringarna på min kropp påvisar hur många emotionella liv jag haft, kanske 7-8 stycken livstider har passerat. Jag är sannerligen inne på sista versen. En blick från dig, kanske kan du rädda mig kvar så att jag slipper sänkas sex meter under jord med tanken att jag aldrig hann göra oss rättvisa.
Om bara spegelbilden av mig kunde förändras, färgläggas och kanske inbringa någon annan känsla en avsmak och förfäran. Ja, då kanske mina lockar skulle växa ut igen.
Brorsans 25-års dag
Stor fest för brorsan som fyllt 25 nyligen. Drog in champagneflaskor på restaurang Copa. Drev med personalen. Servitörerna älskade mig. Stamgästen med stil. En mörk serbisk skönhet i servisen ville ha mig. Smaka på mig, frestad av mina pengar och min charm. För mig spelar det mindre roll vem hon är eller ens vad hon heter, alla kvinnor är för mig prostituerade.
Drog vidare och fortsatte festen på La Roja. Det vimlade av eskorter och påsar låg på border, redo att dras in med rutinerad näsa. Polaren Dragan lyfte upp en flaska och började spruta Taittinger-champagne på folk runt omkring. Klasslöst, men alldeles för roligt för att undvika. Några albaner lackade ur. Dragen bad dem hålla sig lugna. Lade fram att det inte är så roligt att lämna kvällen på bår.
Jag gick på toaletten. Serbiska servitrisen från Copa var på plats och jagade in mig på damernas. Jag tryckte upp henne mot väggen och örfilade henne. Hennes näsa började blöda. Jag slickade upp hennes blod och kysste henne. Blandade saliv. Smakade på hennes röda läppar. Hon hade långa ben, säkert 170 med klackar. Jag lät mina naglar riva utsidan av hennes lår. Hon skakade. Jag tog tempen på henne. Hon var plaskblöt, redo för sin uppgift. Jag tog henne bakifrån mot toalettstolen. Efter en stund bad jag henne sätta sig på knä, sedan kom jag i hennes mun.
Uppdraget slutfört. Jag hade punkterat teatern och konstaterat det uppenbara. Serbiskan var en hora att räkna med. Jag gick ut från båset, tvättade händerna och gick ut till grabbarna. Bekräftad och klar för kvällen.
Drog vidare och fortsatte festen på La Roja. Det vimlade av eskorter och påsar låg på border, redo att dras in med rutinerad näsa. Polaren Dragan lyfte upp en flaska och började spruta Taittinger-champagne på folk runt omkring. Klasslöst, men alldeles för roligt för att undvika. Några albaner lackade ur. Dragen bad dem hålla sig lugna. Lade fram att det inte är så roligt att lämna kvällen på bår.
Jag gick på toaletten. Serbiska servitrisen från Copa var på plats och jagade in mig på damernas. Jag tryckte upp henne mot väggen och örfilade henne. Hennes näsa började blöda. Jag slickade upp hennes blod och kysste henne. Blandade saliv. Smakade på hennes röda läppar. Hon hade långa ben, säkert 170 med klackar. Jag lät mina naglar riva utsidan av hennes lår. Hon skakade. Jag tog tempen på henne. Hon var plaskblöt, redo för sin uppgift. Jag tog henne bakifrån mot toalettstolen. Efter en stund bad jag henne sätta sig på knä, sedan kom jag i hennes mun.
Uppdraget slutfört. Jag hade punkterat teatern och konstaterat det uppenbara. Serbiskan var en hora att räkna med. Jag gick ut från båset, tvättade händerna och gick ut till grabbarna. Bekräftad och klar för kvällen.
Destruktiv
Den efterlängtade lunchen har passerat och det intogs sejfilé. Understundom måltiden önskade jag flera gånger att fisken var levande så att jag fick känna känslan av att ha ihjäl något.
Jag vet inte vad det är, men det är något som gör att jag känner för att bekräfta mig själv genom att skada andra. Helst vill jag bita ihjäl någon, och då passar det bra med fisk, även om sej är lite väl stor.
Jag vet inte vad det är, men det är något som gör att jag känner för att bekräfta mig själv genom att skada andra. Helst vill jag bita ihjäl någon, och då passar det bra med fisk, även om sej är lite väl stor.
Jag är odödlig
Jag sitter och fördriver tiden. Kan inte riktigt komma på något produktivt. Sitter och bryter av blyertspennor på mitten. Det bekräftar mig på något underligt sätt. Jag känner mig allsmäktig och odödlig.
I början bryter jag av pennorna med båda händerna. Det är alldeles för lätt. Jag tar det till en ny nivå med att bryta av de med en hand, genom att pressa pennan mot mitt långfinger med hjälp av pekfingret och ringfingret. Med lite koncentration och framför allt kraft går det av bara farten. Blyertspennorna bryts av mot mitt finger som såna där italienska "pinnar" som finns vid varje bord på italienska restauranger.
Jag är nu allsmäktig och odödlig. Ingen kan röra mig. Jag arbetar på kontor och jag kan bryta av blyertspennor med tre fingrars hjälp. Kom an, vem som helst. Jag är odödlig.
I början bryter jag av pennorna med båda händerna. Det är alldeles för lätt. Jag tar det till en ny nivå med att bryta av de med en hand, genom att pressa pennan mot mitt långfinger med hjälp av pekfingret och ringfingret. Med lite koncentration och framför allt kraft går det av bara farten. Blyertspennorna bryts av mot mitt finger som såna där italienska "pinnar" som finns vid varje bord på italienska restauranger.
Jag är nu allsmäktig och odödlig. Ingen kan röra mig. Jag arbetar på kontor och jag kan bryta av blyertspennor med tre fingrars hjälp. Kom an, vem som helst. Jag är odödlig.
En dålig morgon
9 timmars sömn i natt. Det borde spegla morgonen och jag borde anses vara pigg som en lärka. Jag kan säga att jag är mäkta besviken. Jag är trött, motig och besvärlig. Jag irriterar mig på småsaker och jag är täppt och förkyld och har varit det alldeles för länge.
Jag sitter i kostym när jag skriver detta. Mina kostymbyxor skaver kritiskt mot insidan av mitt lår. Strax kommer det att uppstå rodnad och det dröjer inte länge förrän det kommer att brinna av smärta. Då vill jag lova att runt hörnet sitter mitt humör i en strandstol och frustar och vet inte riktigt hur det ska klara av detta maratonlopp fram till 18.00 när jag tar mitt pick och pack och går hem.
Det är kvavt i luften, ungefär som i isoleringscellerna på häktet på bergsgatan i Stockholm. Jag öppnar ett av de stora fönsterna och det väller in avgassmittad luft. Jag tänker att det är bättre än ingenting, det är trevligare att dö av avgaser än av syrebrist.
Morgonens traditionella kaffe, svart utan varken socker eller mjölk, hinner bli kallt utan att det är färdigdrucket. Sjutton, också. En morgon utan en hel kopp kaffe är som att gå på ett viktigt möte med olika strumpor.
Jag har en dålig hårdag, också. Nämnde jag det? Mitt hår uppträder som en arbetslös. Ligger hämningslöst ned och fördriver tiden utan varken produktivitet eller ambition. Det bara inväntar en hjälpande hand, en knuff i rätt riktning. Mitt hår är utdömt - Vaxburken står hemma i badrumsskåpet. Maria Nila för 150 kronor. För det hutlösa priset borde man garanteras från dåliga hårdagar.
Nä, jag kanske borde strunta i det här. Jag kanske borde plocka upp rakbladet som ligger på skrivbordet framför mig och svälja det. Och låta hela mitt innandöme skäras upp med kirurgisk precision. Om 3 timmar skulle jag ligga livlös på golvet iklädd en Armanikostym från NK. Jag skulle i alla fall dö med stil, trots min dåliga hårdag och mitt halvuppdruckna kaffe.
Jag sitter i kostym när jag skriver detta. Mina kostymbyxor skaver kritiskt mot insidan av mitt lår. Strax kommer det att uppstå rodnad och det dröjer inte länge förrän det kommer att brinna av smärta. Då vill jag lova att runt hörnet sitter mitt humör i en strandstol och frustar och vet inte riktigt hur det ska klara av detta maratonlopp fram till 18.00 när jag tar mitt pick och pack och går hem.
Det är kvavt i luften, ungefär som i isoleringscellerna på häktet på bergsgatan i Stockholm. Jag öppnar ett av de stora fönsterna och det väller in avgassmittad luft. Jag tänker att det är bättre än ingenting, det är trevligare att dö av avgaser än av syrebrist.
Morgonens traditionella kaffe, svart utan varken socker eller mjölk, hinner bli kallt utan att det är färdigdrucket. Sjutton, också. En morgon utan en hel kopp kaffe är som att gå på ett viktigt möte med olika strumpor.
Jag har en dålig hårdag, också. Nämnde jag det? Mitt hår uppträder som en arbetslös. Ligger hämningslöst ned och fördriver tiden utan varken produktivitet eller ambition. Det bara inväntar en hjälpande hand, en knuff i rätt riktning. Mitt hår är utdömt - Vaxburken står hemma i badrumsskåpet. Maria Nila för 150 kronor. För det hutlösa priset borde man garanteras från dåliga hårdagar.
Nä, jag kanske borde strunta i det här. Jag kanske borde plocka upp rakbladet som ligger på skrivbordet framför mig och svälja det. Och låta hela mitt innandöme skäras upp med kirurgisk precision. Om 3 timmar skulle jag ligga livlös på golvet iklädd en Armanikostym från NK. Jag skulle i alla fall dö med stil, trots min dåliga hårdag och mitt halvuppdruckna kaffe.
Hälsning till folket
Min kropp är helt tatuerad och jag bär en kraftig silverlänk runt halsen. Runt min vänstra handled sitter en sprillans Breitling och runt min högra sitter en armlänk från Prada. Mina smycken tillsammans är värda runt omkring 200 000 kronor. Jag har varit med i matchen längre än många andra. Suttit åtta månader bakom murar på grund av en tanklös vedergällning som gällde heder och civilkurage.
Min tillvaro på fri fot består av att planera och reka, styra nästa stöt. Jag och mina grabbar är inga wannabe-gangsters som köper helrör och skumpa på krogen, går och spänner oss med skottsäkerväst och snackar en massa. Vi lirar inte mäklarbricka för att kunna spela över. Vi lever våra liv med våra tankar och våra värderingar. Vi bär skottsäkra västar för att vi är märkta av underhundarna. Shunnar som vill åt oss. Ta vad som är vårat.
Vissa spelar mangaz, spänner musklerna och försöker ta över marknaden. Inte en chans. Ta det tillbaka. Krossar skallar med gummibatonger. Markerar fakta: Ingen ska trampa på vårat revir. Snabba cash är målet, inga arbetarnissar inom synhåll. Vi är skapade för att lyckas. Snabbt och successivt. Allmänheten kallar oss kriminella men folket från Orten kallar oss drömmare. Drömmare med mod att sätta ned foten och ta tillbaka vad vi har rätt till, från de rika till de fattiga.
Vi lever utanför lagen, knulla Polisens mamma. Odödliga. Körda för livet. Spränger bankboxar, kapar värdetransporter med automatvapen och distribuerar narkotika som fetaste John Gotti. Ingen kan röra oss, ingen kan slå oss, vi är odödliga.
Inom våran falang åker ingen fast. Det görs inga misstag och det finns inga golare. Hederskodexen "Golare har inga polare" gäller i allra högsta grad. Om du yppar minsta lilla får du stå till svars genom att bli munnad av en puffra, pang pang och du är game over.
Hallunda-rånet lekte vi hem, aina hade inte en chans. Arlanda-rånet flög vi hem, aina var åskådare med popcorn och läsk i sin hand. 50 miljoner kronor rikare. Vem sa något ont om arbetarklass? Hälsning till folket: Vi är på jakt efter snabba cash.
Min tillvaro på fri fot består av att planera och reka, styra nästa stöt. Jag och mina grabbar är inga wannabe-gangsters som köper helrör och skumpa på krogen, går och spänner oss med skottsäkerväst och snackar en massa. Vi lirar inte mäklarbricka för att kunna spela över. Vi lever våra liv med våra tankar och våra värderingar. Vi bär skottsäkra västar för att vi är märkta av underhundarna. Shunnar som vill åt oss. Ta vad som är vårat.
Vissa spelar mangaz, spänner musklerna och försöker ta över marknaden. Inte en chans. Ta det tillbaka. Krossar skallar med gummibatonger. Markerar fakta: Ingen ska trampa på vårat revir. Snabba cash är målet, inga arbetarnissar inom synhåll. Vi är skapade för att lyckas. Snabbt och successivt. Allmänheten kallar oss kriminella men folket från Orten kallar oss drömmare. Drömmare med mod att sätta ned foten och ta tillbaka vad vi har rätt till, från de rika till de fattiga.
Vi lever utanför lagen, knulla Polisens mamma. Odödliga. Körda för livet. Spränger bankboxar, kapar värdetransporter med automatvapen och distribuerar narkotika som fetaste John Gotti. Ingen kan röra oss, ingen kan slå oss, vi är odödliga.
Inom våran falang åker ingen fast. Det görs inga misstag och det finns inga golare. Hederskodexen "Golare har inga polare" gäller i allra högsta grad. Om du yppar minsta lilla får du stå till svars genom att bli munnad av en puffra, pang pang och du är game over.
Hallunda-rånet lekte vi hem, aina hade inte en chans. Arlanda-rånet flög vi hem, aina var åskådare med popcorn och läsk i sin hand. 50 miljoner kronor rikare. Vem sa något ont om arbetarklass? Hälsning till folket: Vi är på jakt efter snabba cash.
Ser sanningen i vitögat
Jag blir munknullad av mina tvivel inför dig och den stora härligheten, även kallad familjelivet. Min medfödda osäkerhet spelar mig spratt, sätter mina nerver i spel och får mig att föreställa mig både det ena och det andra osannolika.
Laddar revolvern med en patron och låter sedan cylindern bakom pipan rotera 1640 grader innan jag stannar den. Sedan trycker jag pipan mot mitt svalg. Och trycker av.
Änglar och demoner, ett sällan skådat rus, jag svävar i det blå utan möjlighet till att någonsin landa igen. Mina drömmar kommer aldrig att gå i uppfyllelse. Jag vägrar bemöta verkligheten. Insikten av att förlora dig till någon annan skär djupare än den vassaste av skalpeller. Jag är avväpnad och naken inför dig och dina framtida vägval.
Jag sväljer en giftampull för dig, min älskade juvel.
Laddar revolvern med en patron och låter sedan cylindern bakom pipan rotera 1640 grader innan jag stannar den. Sedan trycker jag pipan mot mitt svalg. Och trycker av.
Änglar och demoner, ett sällan skådat rus, jag svävar i det blå utan möjlighet till att någonsin landa igen. Mina drömmar kommer aldrig att gå i uppfyllelse. Jag vägrar bemöta verkligheten. Insikten av att förlora dig till någon annan skär djupare än den vassaste av skalpeller. Jag är avväpnad och naken inför dig och dina framtida vägval.
Jag sväljer en giftampull för dig, min älskade juvel.
Att ställas inför rätta i Djävulens tingsrätt
Står inför rätta för alla onda gärningar jag begått. I djävulens tingsrätt är alla välkomna och domaren står inför mig alldeles blodröd i ansiktet med horn utstickandes ur hans pannlob. Jag önskar att jag var någon annanstans, i ett oskyldigt rike med vita lakan och klarblå himmel ovan.
Istället sitter jag i en domstol med avsikt att dömma mig till föreställningens strängaste straff. Jag är dömd till evig motgång. Mina onda gärningar har burit kraft och givit mig blod på mina händer. Jag trodde länge att jag för all framtid kunde flyga under radarn oupptäckt och i fred. Gud visade mig motsatsen, gjorde ett exempel av mig och skickade mig till helvetet eskorterad av självaste Lucifer.
Min advokat sitter uppgivet bredvid mig med sina armar i kors. Han bär märkeskostym och har en fläskkotlettfrisyr av yppersta klass. Han gör inte mycket annat än att hålla på sin juristförklädnad. Han varken hjälper eller stjälper mig ty han är närvarande men ej handlande. Jag vädjar till hans hjälpande hand men han ser rakt igenom mig. Jag är övertygad om att han vill se mig brinna på krucifixet på grund av mina tanklösa synder.
Förbjudna frestelser har sedan århundraden trollbundit distingerade herrar. Gamla grekerna förtrollades av unga pojkars stjärtar och araberna har sedan urminnestider älskat med åsnor såsom man förväntas älska med en kvinna. Jag är inget undantag men likväl döms jag till döden av svärdets vassa egg.
Istället sitter jag i en domstol med avsikt att dömma mig till föreställningens strängaste straff. Jag är dömd till evig motgång. Mina onda gärningar har burit kraft och givit mig blod på mina händer. Jag trodde länge att jag för all framtid kunde flyga under radarn oupptäckt och i fred. Gud visade mig motsatsen, gjorde ett exempel av mig och skickade mig till helvetet eskorterad av självaste Lucifer.
Min advokat sitter uppgivet bredvid mig med sina armar i kors. Han bär märkeskostym och har en fläskkotlettfrisyr av yppersta klass. Han gör inte mycket annat än att hålla på sin juristförklädnad. Han varken hjälper eller stjälper mig ty han är närvarande men ej handlande. Jag vädjar till hans hjälpande hand men han ser rakt igenom mig. Jag är övertygad om att han vill se mig brinna på krucifixet på grund av mina tanklösa synder.
Förbjudna frestelser har sedan århundraden trollbundit distingerade herrar. Gamla grekerna förtrollades av unga pojkars stjärtar och araberna har sedan urminnestider älskat med åsnor såsom man förväntas älska med en kvinna. Jag är inget undantag men likväl döms jag till döden av svärdets vassa egg.
Min mascara rinner
Full av vrede ger jag mig ut på stan. Jag bär min svarta skinnjacka från dsquared, mina svarta rippade jeans, och en urtvättad "used-to-be"-svart-tischa från Beyond Retro. Jag bär svart mascara kring mina ögon och min hjässa är renrakad från någon frisyr. Jag är trött på att leva i lögn, kan knappt andas bland andra människor. Skulden tynger mitt samvete till den grad att mina lungor nästan kollapsar.
Jag drömmer om henne varje kväll, syndens smaragd. Mina stavelser kan inte på något sätt förlika sig med hennes existens, de ondgör sig över henne. Drottningen av begär på sina svarta stilettklackar med röd undersula hånler åt mig. Hon vill sätta mig i vanmakt, utnyttja mig och fördärva mig. Hon önskar mig i sitt våld, att förnedra och exploatera.
Mina ögon tåras, min maskara rinner. Djävulen har blodad tand. Jag står utan chans till benådan, dömd av varje människa med funktionell medvetenhet och fullgod syn. Jag har blivit våldtagen av livet och tar ut det på oskulder av synd. Människor, goda som guld och rena som vita moln. Jag är värdelös, spotta på mig, sparka omkull mig och hata mig. Misshandla mig när jag ligger ned för räkning. Jag kapitulerar, är inte intresserad av att fortsätta simma motströms. Otack är världens lön men Gud ogillade det och strandsatte mig. Sparkade undan mina ben som ingenting.
Jag drunknar, jag dör, jag svimmar av min egen insikt. Inget kan göra något, jag är dödsdömd av Djävulens tingsrätt.
Jag drömmer om henne varje kväll, syndens smaragd. Mina stavelser kan inte på något sätt förlika sig med hennes existens, de ondgör sig över henne. Drottningen av begär på sina svarta stilettklackar med röd undersula hånler åt mig. Hon vill sätta mig i vanmakt, utnyttja mig och fördärva mig. Hon önskar mig i sitt våld, att förnedra och exploatera.
Mina ögon tåras, min maskara rinner. Djävulen har blodad tand. Jag står utan chans till benådan, dömd av varje människa med funktionell medvetenhet och fullgod syn. Jag har blivit våldtagen av livet och tar ut det på oskulder av synd. Människor, goda som guld och rena som vita moln. Jag är värdelös, spotta på mig, sparka omkull mig och hata mig. Misshandla mig när jag ligger ned för räkning. Jag kapitulerar, är inte intresserad av att fortsätta simma motströms. Otack är världens lön men Gud ogillade det och strandsatte mig. Sparkade undan mina ben som ingenting.
Jag drunknar, jag dör, jag svimmar av min egen insikt. Inget kan göra något, jag är dödsdömd av Djävulens tingsrätt.
En magisk kväll
Vi träffas upp för en kaffe på Mocco. Det är hemskt trevligt och vi leker med tanken att det bara var vi i lokalen. Vilka hyss vi hade hittat på!
När vi talat kaffet kallt beger vi oss till Papas för en middag vid bardisken. Leo springer i omlott mellan köket och borden i lokalen. Vi blir servade av André i baren och det dröjer inte länge förrän vår "Mamma mia" anländer. Vi delar tallrik och mellan vår förälskelse, våra darriga händer och våra heta blickar avsmakar vi maten som kommer att bli vår favoriträtt på Papas.
Senare efter kaffe och avec promenerar vi över till Story för ett glas vin. Vi är berusade redan av kärlek men det röda vinet ackompanjerar så väl. Jag leker med ditt hår och du ler mot mig som ingen annan någonsin har gjort. Jag känner mig uppskattad, och du ska veta att det är allt jag vill.
Vi reser oss efter en timme och tar hissen upp till fjärde våningen och rum 347. Inne i rummet bland vita lakan och en kristallkrona över oss avslutar vi kvällen med att älskandes återberätta för varandra varför vi är så speciella för varann. Du kommer i en symfoni av behag och genom fröet inom dig står en ros ut genom ditt vackra blå öga. Du grät. Vi kysstes.
Jag släpper aldrig dig.
När vi talat kaffet kallt beger vi oss till Papas för en middag vid bardisken. Leo springer i omlott mellan köket och borden i lokalen. Vi blir servade av André i baren och det dröjer inte länge förrän vår "Mamma mia" anländer. Vi delar tallrik och mellan vår förälskelse, våra darriga händer och våra heta blickar avsmakar vi maten som kommer att bli vår favoriträtt på Papas.
Senare efter kaffe och avec promenerar vi över till Story för ett glas vin. Vi är berusade redan av kärlek men det röda vinet ackompanjerar så väl. Jag leker med ditt hår och du ler mot mig som ingen annan någonsin har gjort. Jag känner mig uppskattad, och du ska veta att det är allt jag vill.
Vi reser oss efter en timme och tar hissen upp till fjärde våningen och rum 347. Inne i rummet bland vita lakan och en kristallkrona över oss avslutar vi kvällen med att älskandes återberätta för varandra varför vi är så speciella för varann. Du kommer i en symfoni av behag och genom fröet inom dig står en ros ut genom ditt vackra blå öga. Du grät. Vi kysstes.
Jag släpper aldrig dig.
Cupido har dömt ut oss
Vår romans upplevs nonchalant. Vi tar varandra för givet, vi älskar varann men tåget har lämnat perrongen och vi står kvar utan karta och kompass. Hennes hår är så vackert och sällsynt. Och hennes doft, så söt och oslagbar att den slår undan benen på mig utan ansträngning.
Vi träffas var och varannan dag, äter middagar på stans bättre restauranger. Det är inga konstigheter för oss, vi är vana att röra oss bland gräddan. Vi gör det inte för att upprätthålla en uppdiktad fasad utan vi gör det för att vi trivs i det centrala omfånget bland adelsmän, affärsmän, yrkeskriminella och servicefolk. Det är mitt i smeten du kan utveckla ett sinne för humor, brukade min morfar alltid skrocka.
Min älskade bär alltid höga klackar, hennes slanka ben är nästan som hägringar för mig. De stavas perfektion, det är utan tvekan i rösten jag berättar för henne att hon hänför mig. Det finns ingen som hon ty jag har sett många kvinnor i mina dagar.
Det som började som en dröm och ett passionerat begär har kommit att bli något obeskrivligt likgiltigt och tafatt. Vi leker kurragömma i två olika städer, det är omöjligt att finna varandra. Jag håller tummarna men vågar inte hoppas.
Cupido har dömt ut oss.
Vi träffas var och varannan dag, äter middagar på stans bättre restauranger. Det är inga konstigheter för oss, vi är vana att röra oss bland gräddan. Vi gör det inte för att upprätthålla en uppdiktad fasad utan vi gör det för att vi trivs i det centrala omfånget bland adelsmän, affärsmän, yrkeskriminella och servicefolk. Det är mitt i smeten du kan utveckla ett sinne för humor, brukade min morfar alltid skrocka.
Min älskade bär alltid höga klackar, hennes slanka ben är nästan som hägringar för mig. De stavas perfektion, det är utan tvekan i rösten jag berättar för henne att hon hänför mig. Det finns ingen som hon ty jag har sett många kvinnor i mina dagar.
Det som började som en dröm och ett passionerat begär har kommit att bli något obeskrivligt likgiltigt och tafatt. Vi leker kurragömma i två olika städer, det är omöjligt att finna varandra. Jag håller tummarna men vågar inte hoppas.
Cupido har dömt ut oss.
Med en modell på hemmaplan
Jag slet sönder hennes champagnefärgade underkläder. Hon jämrade sig. Agent Provocateur, suckade hon. Jag tog tag om hennes käke och gjorde klart för henne att hon från och med nu var satt i vanmakt. Och inget annat. Tryckte in ett piller i hennes mun som skulle få henne att slappna av. Nu skulle hon få sitt livs resa.
La mig över henne. Kysste hennes blodröda läppar. Smetade ut läppstiftet. Hon var min lilla leksak, och det skulle hon bli varskod om. Tog hennes bröst i min mun. De smakade ljuvligt. Hon älskade varje sekund. "Mer", stönade hon. "Mer..."
Jag drog mig nedåt. Lyfte upp hennes ben på mina axlar och kysste henne i det mest intima. Hon rörde sig konstant. Uppenbara svårigheter att ligga still. Tänkte på vad brorsan lärt mig under unga år; "Fram med tungan efter en stund, kittla henne lite. Sedan öka beröringen allt eftersom... Till slut sitter du och gnuggar ansikte med hennes... Då kommer hon. Om du gjort rätt..."
Gjorde mitt bästa. Mitt yttersta. Jag ville att hon skulle sprida rykte. Att jag var en kille att räkna med. Jag vände på henne. Slickade henne bakifrån. Var överallt på henne med mina läppar och min tunga. Världshistoriens förspel, tänkte jag. Hon smakade problemlöshet. Frihet. Paradis. Jag skulle faktiskt kunna återvända. Det var sällan jag kände detta om tjejer jag brukar träffa.
Hon vände på sig. Sa att hon ville smaka på mig. Vem är jag att neka? Halade fram min general, lät han fronta skarpt. Hon sög av honom som en UNDERNÄRD, desperat efter näring. Jag famlade i mörkret, visste inte vart jag skulle ta vägen. Slöt mina ögon och tänkte tillbaka på kvällen. Vilken grym kväll det hade varit. Var på Copa, nattklubbarnas nattklubb. Dunkade musik, celebriteter och landets hetaste kvinnor. Champagne och droger flödade i dessa sällskap.
Jag kände hur det började pumpa i mig. "Shit, inte nu", tänkte jag. Hon tog mig så djupt hon kunde. Nästan 100%-inne. Det började snurra. "Jag kommer", sa jag. Hon slutade snabbt. "Vad fan säger du!? Nu!?" - Fram med munnen för helvete, utbrast jag. Jag sprutade henne full. Vilken stolpträff. Jag kom INNAN jag hann sätta henne. Vilken kung jag är, tss, fullständigt bortgjord. Utomordentligt talanglös. Jag låtsades som att det var allt jag ville. "Bra, nu sover vi." sa jag. Hon ursäktade sig, sa att hon skulle upp tidigt. Tog sina kläder och drog.
Fuck.
La mig över henne. Kysste hennes blodröda läppar. Smetade ut läppstiftet. Hon var min lilla leksak, och det skulle hon bli varskod om. Tog hennes bröst i min mun. De smakade ljuvligt. Hon älskade varje sekund. "Mer", stönade hon. "Mer..."
Jag drog mig nedåt. Lyfte upp hennes ben på mina axlar och kysste henne i det mest intima. Hon rörde sig konstant. Uppenbara svårigheter att ligga still. Tänkte på vad brorsan lärt mig under unga år; "Fram med tungan efter en stund, kittla henne lite. Sedan öka beröringen allt eftersom... Till slut sitter du och gnuggar ansikte med hennes... Då kommer hon. Om du gjort rätt..."
Gjorde mitt bästa. Mitt yttersta. Jag ville att hon skulle sprida rykte. Att jag var en kille att räkna med. Jag vände på henne. Slickade henne bakifrån. Var överallt på henne med mina läppar och min tunga. Världshistoriens förspel, tänkte jag. Hon smakade problemlöshet. Frihet. Paradis. Jag skulle faktiskt kunna återvända. Det var sällan jag kände detta om tjejer jag brukar träffa.
Hon vände på sig. Sa att hon ville smaka på mig. Vem är jag att neka? Halade fram min general, lät han fronta skarpt. Hon sög av honom som en UNDERNÄRD, desperat efter näring. Jag famlade i mörkret, visste inte vart jag skulle ta vägen. Slöt mina ögon och tänkte tillbaka på kvällen. Vilken grym kväll det hade varit. Var på Copa, nattklubbarnas nattklubb. Dunkade musik, celebriteter och landets hetaste kvinnor. Champagne och droger flödade i dessa sällskap.
Jag kände hur det började pumpa i mig. "Shit, inte nu", tänkte jag. Hon tog mig så djupt hon kunde. Nästan 100%-inne. Det började snurra. "Jag kommer", sa jag. Hon slutade snabbt. "Vad fan säger du!? Nu!?" - Fram med munnen för helvete, utbrast jag. Jag sprutade henne full. Vilken stolpträff. Jag kom INNAN jag hann sätta henne. Vilken kung jag är, tss, fullständigt bortgjord. Utomordentligt talanglös. Jag låtsades som att det var allt jag ville. "Bra, nu sover vi." sa jag. Hon ursäktade sig, sa att hon skulle upp tidigt. Tog sina kläder och drog.
Fuck.
Ni kan kalla mig Robin Hood
Blickar ut över Centralbron och Stadshuset. Den vackra stadsbilden smeker mina pupiller. Kokainet flödar i mina blodådror. Har sluggermatch med blodet. Fightas om segern. Jag vet inte vem som vinner men jag känner av kokainet som jag känner av min mammas besvikelse. Jag blev inte vad hon hade förväntat sig. Jag blev något annat. "Monstret", brukade hon kalla mig i svaga stunder. Jag minns fortfarande hennes ekande röst. Den sitter i mig som en leverfläck men den går inte att ta bort med laser. Inte heller med droger, alkohol eller något annat.
Jag står för allt jag gör. Mina tatueringar speglar min livshistoria. Min stora halskedja speglar livet jag valt. Jävla horungar, många spelar över, leker mangas. Har ni problem med mig, så kom, kom. Vi löser det, en förlikning kan vi styra. 9 millimeter mot ditt ansikte. Pang! Pang! Där har du din förlikning, utburen på bår. Manteldrag. Avtryckning. Pang! Pang! Jag krossar din framtid.
Tänker tillbaka på min mamma. Sista måltiden var mexikansk. Hon skrattade och var lycklig. Jag avskydde att se henne lycklig. Fattade inte varför hon var det, vi bodde i skiten och levde på socialbidrag och regeringens svagt hjälpande hand. Vad är det för liv!?
Flydde ut på stan. Promenad förbi gatlyktor. Sparkade bort deras sken. Trivsammare att famla i mörker utan möjlighet att se sig själv i skyltfönsterna. Mörklägger min tillvaro, flyr från sanningen. Gåsjackan jag rånade av en mupp förra veckan värmer min stressade kropp. Ta från rika och ge till de fattiga, jag är inget monster, jag är en samhällsutjämnare. Ni kan kalla mig Robin Hood. Jag är FN och BRIS på samma gång. Backar upp de svaga mot de starka.
Jävla råttor, alla ni som tror något annat. Testa att gå i mina skor, känn hur skavsåren skär i själen. Jag har gått långt men endast i cirklar. Väntar på mitt break. Läste i Aftonbladet förra veckan om värderån, 70 miljoner utdelning. Avundas. Drömmer om samma deg. 70 miljoner anledningar till att satsa.
Jag står för allt jag gör. Mina tatueringar speglar min livshistoria. Min stora halskedja speglar livet jag valt. Jävla horungar, många spelar över, leker mangas. Har ni problem med mig, så kom, kom. Vi löser det, en förlikning kan vi styra. 9 millimeter mot ditt ansikte. Pang! Pang! Där har du din förlikning, utburen på bår. Manteldrag. Avtryckning. Pang! Pang! Jag krossar din framtid.
Tänker tillbaka på min mamma. Sista måltiden var mexikansk. Hon skrattade och var lycklig. Jag avskydde att se henne lycklig. Fattade inte varför hon var det, vi bodde i skiten och levde på socialbidrag och regeringens svagt hjälpande hand. Vad är det för liv!?
Flydde ut på stan. Promenad förbi gatlyktor. Sparkade bort deras sken. Trivsammare att famla i mörker utan möjlighet att se sig själv i skyltfönsterna. Mörklägger min tillvaro, flyr från sanningen. Gåsjackan jag rånade av en mupp förra veckan värmer min stressade kropp. Ta från rika och ge till de fattiga, jag är inget monster, jag är en samhällsutjämnare. Ni kan kalla mig Robin Hood. Jag är FN och BRIS på samma gång. Backar upp de svaga mot de starka.
Jävla råttor, alla ni som tror något annat. Testa att gå i mina skor, känn hur skavsåren skär i själen. Jag har gått långt men endast i cirklar. Väntar på mitt break. Läste i Aftonbladet förra veckan om värderån, 70 miljoner utdelning. Avundas. Drömmer om samma deg. 70 miljoner anledningar till att satsa.
Förortsromantik
Klockan ringer klockan sex. Upp! Upp! Inte kan du sova nu, upp och gör din träning. 500 sit-ups. 250 armhävningar. Pang! Pang! Pang! Bli en stor och stark man, du kan inte längre se ut som en flicka. Det handlar om att skapa respekt, se ut som respekt, tala som respekt, det handlar om att andas respekt. Se, och lyssna på mig, ingen kan röra mig. Mina biceps är stora som hus, jag är över dig som en orkan, sliter dig i stycken. Du har ingen chans mot mig. Jag käkar såna som dig till frukost. Född till gangster. Det handlar om att andas respekt.
NOVA jagar mina grabbar. Jag ligger och vilar under täckmantel, inkognito. Ingen kan hitta mig, ingen kan se mig och ingen kan höra mig. Ingen kan röra mig, ingen förutom mina grabbar. Kärleken till mina grabbar är oändlig, förortsromantik. Mina bröder är min enda familj, fuck aina, fuck alla andra. Jag och mina bröder ska ta över världen, scarface-komplex, brorsan.
Blod. Droger. Taggtråd. Sex. Slicka din fitta, du suger min kuk jag drar dig i håret och du stönar ikapp med svättpärlorna som droppar från ditt hårfäste och ned över ditt vackra ansikte. Kysser dina läppar, biter tag, leker och busar. Du älskar mig, dör för mig. Skulle säkert föda mina barn. Det spelar ingen roll, för mig är du ett skank, en riktig gatuflicka. Jag spottar på dig, du gnider mitt saliv runt i ansiktet. Jag spottar igen och du slickar upp. "Jag älskar hur du smakar", säger du. Jag skrattar åt dig, "din lilla hora, du älskar väl allt du får av mig."
NOVA jagar mina grabbar. Jag ligger och vilar under täckmantel, inkognito. Ingen kan hitta mig, ingen kan se mig och ingen kan höra mig. Ingen kan röra mig, ingen förutom mina grabbar. Kärleken till mina grabbar är oändlig, förortsromantik. Mina bröder är min enda familj, fuck aina, fuck alla andra. Jag och mina bröder ska ta över världen, scarface-komplex, brorsan.
Blod. Droger. Taggtråd. Sex. Slicka din fitta, du suger min kuk jag drar dig i håret och du stönar ikapp med svättpärlorna som droppar från ditt hårfäste och ned över ditt vackra ansikte. Kysser dina läppar, biter tag, leker och busar. Du älskar mig, dör för mig. Skulle säkert föda mina barn. Det spelar ingen roll, för mig är du ett skank, en riktig gatuflicka. Jag spottar på dig, du gnider mitt saliv runt i ansiktet. Jag spottar igen och du slickar upp. "Jag älskar hur du smakar", säger du. Jag skrattar åt dig, "din lilla hora, du älskar väl allt du får av mig."
Fast i en cirkel i ett fucked up-system
Nästa smäll tog på näsan och han blev golvad totalt. Nere för räkning. Vi kan konstatera att vita handduken ligger inne. Det blir inget mer. Snubben fick så han teg. Badang!
Adrenalinet pumpar i min kropp. Svårigheter att andas lugnt. 23 somrar och vintrar har passerat och utgör mitt livs ålder. Jag har tydliga principer och dom som inte följer dom, det är dom som sedan skriker.
Hem till Haiwan. Sätta några streck. Börja om. Göra rätt. Kvällen kan börja. Festen är på ingång. Affärerna är omhändertagna. Det roliga kan börja.
Adrenalinet pumpar i min kropp. Svårigheter att andas lugnt. 23 somrar och vintrar har passerat och utgör mitt livs ålder. Jag har tydliga principer och dom som inte följer dom, det är dom som sedan skriker.
Hem till Haiwan. Sätta några streck. Börja om. Göra rätt. Kvällen kan börja. Festen är på ingång. Affärerna är omhändertagna. Det roliga kan börja.
Kant i kant med depressus
Ligger utsträckt och raklång på rygg i min antika soffa av vinrött tyg. Jag är endast iklädd morgonrock av frotté som strejkar med att hålla sig stängd när jag ligger i denna ställning. Jag blottar mitt mansbröst, min mage och mitt skrev. Jag blottar min centrala kroppslinje lika uppenbart och självklart som en strippdansös. Jag betraktar min kropp och faller i fullständig genans inför det uppenbara; Jag är äcklig.
Kroppshår gör sig närvarande på alla möjliga platser och det gör mig kräklust. Jag äcklas av hår, det kan vara det värsta jag vet hos en människa - bortsett från sexuellt överförbara sjukdomar. Jag är inte överviktig men knappast vältränad heller. Jag skäms över mig själv. Tänker att om jag hade haft ett rakblad skulle jag ha skurit av mina handleder.
Jag tröstar mig själv med att jag kan ståta med en ganska snygg dase, till skillnad från många andra jag sett. Det är en klen tröst i ett mörkt och insiktsfullt sammanbrott.
Kroppshår gör sig närvarande på alla möjliga platser och det gör mig kräklust. Jag äcklas av hår, det kan vara det värsta jag vet hos en människa - bortsett från sexuellt överförbara sjukdomar. Jag är inte överviktig men knappast vältränad heller. Jag skäms över mig själv. Tänker att om jag hade haft ett rakblad skulle jag ha skurit av mina handleder.
Jag tröstar mig själv med att jag kan ståta med en ganska snygg dase, till skillnad från många andra jag sett. Det är en klen tröst i ett mörkt och insiktsfullt sammanbrott.
