Jag är odödlig
Jag sitter och fördriver tiden. Kan inte riktigt komma på något produktivt. Sitter och bryter av blyertspennor på mitten. Det bekräftar mig på något underligt sätt. Jag känner mig allsmäktig och odödlig.
I början bryter jag av pennorna med båda händerna. Det är alldeles för lätt. Jag tar det till en ny nivå med att bryta av de med en hand, genom att pressa pennan mot mitt långfinger med hjälp av pekfingret och ringfingret. Med lite koncentration och framför allt kraft går det av bara farten. Blyertspennorna bryts av mot mitt finger som såna där italienska "pinnar" som finns vid varje bord på italienska restauranger.
Jag är nu allsmäktig och odödlig. Ingen kan röra mig. Jag arbetar på kontor och jag kan bryta av blyertspennor med tre fingrars hjälp. Kom an, vem som helst. Jag är odödlig.
I början bryter jag av pennorna med båda händerna. Det är alldeles för lätt. Jag tar det till en ny nivå med att bryta av de med en hand, genom att pressa pennan mot mitt långfinger med hjälp av pekfingret och ringfingret. Med lite koncentration och framför allt kraft går det av bara farten. Blyertspennorna bryts av mot mitt finger som såna där italienska "pinnar" som finns vid varje bord på italienska restauranger.
Jag är nu allsmäktig och odödlig. Ingen kan röra mig. Jag arbetar på kontor och jag kan bryta av blyertspennor med tre fingrars hjälp. Kom an, vem som helst. Jag är odödlig.
Kommentarer
Trackback
